Gråärta protein
•
Gråärt
Gråärt (Pisum sativum var. arvense[1]) är en variant av ärta som först blev dokumenterad av Linnés lärjunge Pehr Kalm; han beskrev den under sin resa år [2][3] Denna ärta sågs traditionellt oftast tillsammans med bondbönan som ger stöd för ärterna när de växer. Sedan man skördat ärtplantorna hängs de upp för att torkas på krakemärr[4], 5–6 meter höga träställningar. Plantorna blir cirka – cm höga. [2]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Det är en liten mörkgrå, ibland blåprickig och blåsvart ärta, mindre än en vanlig gul ärta. Det finns flera sorters gråärt, där en del är bättre att torka medan det finns andra som äts som sockerärtor.[5] Blommorna är oftast färgglada i två färger; Gråärt Solberga, till exempel, är rosa och violett.[2]
Historia och användning
[redigera | redigera wikitext]Gråärt var tillsammans med spannmål och rovor en viktig basföda för människor och djur i Norden.[6] Den odlades fram till talet i Sverige (i Bohuslän odlades den dock in på talet). Med tiden betraktades gråärten som omodern och ersattes av gula och gröna ärtor.[5][7]
Förr malde man ner ärtorna till mjöl som användes i bakning, gröt, välling, tun
•
Som alla baljväxter är gråärter hälsosam föda som ger stabila blodsocker-nivåer och många protein – bra ej minst till dem såsom valt försvunnen animalisk kost. Gråärter besitter mycket smakförmåga och skiljer sig ifrån andra ärtsorter genom sin lite jordiga, nötiga karaktär i smakupplevelse och doft.
När den gröna och gula ärten förädlades fram försvann gråärten ifrån Sverige, ifrån att äga varit utbredd över all landet tillsammans många lokala sorter. för tillfället finns små kvantiteter kvar av mot exempel sorterna Solberga samt Rättviksärt – men ett uppförökning existerar på gång. Svenskodlade baljväxter kan komma att utgöra en sektion av framtidens protein.
Gråärten fanns baskost inom Norden förr i tiden, speciellt vid landsbygden. många tack artikel sina många höga protein- och näringsvärden. Den odlades ända upp i Västerbotten och användes till gröt och mjöl som blev till välling bröd samt pannkakor. varenda landsände ägde sin variant av gråärten.
I Lettland slutade man ej att kultivera den fantastiska proteinrika gråärten utan fortsatte att förädla den vilket besitter lett fram till sorten Retrija. ett gråärt likt avkastar god och äger ett växtsätt som utför att den är möjlig att kultivera i något större skal. Retrija är kapabel odlas inom renbestånd dock också
•
Stor Gråärt
Tillsammans med spannmål och rovor har gråärten varit den viktigaste basfödan för oss nordbor. Den har närt oss i svåra tider och bidragit till vår starka folkhälsa. Är smakrik och väldigt användbar.
Beskrivning Hasselnötsbrun, melerad ärta med ljus kärna. Ren doft och nötig smak.
Tillagning Skölj ärtorna i kallt vatten och rensa noga för att inga jordrester eller stenar ska finnas kvar. För bästa resultat blötlägg ärtorna i minst 8 timmar. Koka upp rikligt med vatten och salt (2 %). Lägg i ärtorna och låt dem koka försiktigt i 8 minuter. Det går även att koka dem utan blötläggning, låt dem då koka försiktigt i 30 minuter.
Användning Mycket breda användningsområden i allt från sallader till grytor och soppor. Kan mixas och användas till röror som exempelvis hummus. De är också utmärkta att krossa som kokta och använda istället för köttfärs.
Om Gråärten var baskost i Norden förr i tiden, speciellt på landsbygden. Mycket tack vara sina mycket höga protein- och näringsvärden. Den odlades ända upp i Västerbotten och användes till gröt och mjöl som blev till välling bröd och pannkakor. Varje landsände hade sin varia