Fästingar med tbe var
•
Sidans information
Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Vad orsakar TBE och hur sprids sjukdomen?
TBE orsakas av ett virus som tillhör gruppen flavivirus. Värddjur är främst gnagare och hjortdjur.
Människor smittas genom bett av fästingar, och de flesta fallen ses under sommaren och hösten. Smittrisken för TBE i Sverige, är störst i Götaland och Svealand. Utomlands identifieras även fall som smittats via opastöriserad mjölk, men några sådana fall har ännu inte rapporterats från Sverige. Sjukdomen smittar inte från person till person.
TBE – sjukdomsstatistik
Symtom och komplikationer
Inkubationstiden, det vill säga tiden från att en person har blivit smittad till att hen får symtom, är vanligen 1–2 veckor.
De flesta infekterade personer får inga symtom alls, men cirka en tredjedel får mildare influensaliknande symtom som går över
•
I Sverige smittas flest av TBE i Götaland och Svealand, och de områden där personer smittas har gradvis utvidgats norrut och västerut. Risken att smittas beror på flera saker såsom fästingtäthet i området och hur mycket man vistas ute i naturen. Fästingar brukar trivas i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt.
I vissa kommuner är förekomsten av TBE förhöjd, enligt Folkhälsomyndighetens definition (se nedan). Detta innebär att risken att smittas av TBE i dessa kommuner bedöms vara högre än i andra kommuner. Även inom dessa kommuner kan risken mellan olika platser variera. Smittskyddsenheterna kan ha närmare information om var i länet flest fall misstänks ha smittats.
Det kan finnas en risk att smittas av TBE även i kommuner som ännu inte har haft några fall, eller som hittills bara har haft ett fåtal fall och därför inte definieras som en kommun med förhöjd förekomst. Detta beror bland annat på att TBE-viruset sprider sig över landet.
Regionernas smittskyddsenheter rek
•
Fästingar trivs inom fuktig samt frodig terräng som mot exempel inom lövskog samt i högt gräs. andra typiska områden där fästingar förekommer är lundar, åkerrenar, strandbuskage samt gräsmarker.
I Sverige dominerar den så kallade vanliga fästingen (Ixodes ricinus) såsom finns inom hela Götaland, nästan bota Svealand samt även, dock i mindre antal, utefter Norrlandskusten. dem senaste decennierna har den även börjat sprida sig inåt landet i Norrland, främst utmed de stora älvarna. detta är förmodligen fåglar samt vandrande däggdjur som bidragit till denna spridning.
Förutom den vanliga fästingen, som förekommer rikligt inom Sverige, upptäckte man enstaka annan fästingart som kunna sprida TBE, tajgafästingen (även kallade sibirisk fästing, Ixodes persulcatus), inom Norrbotten samt på öar nordost ifall Umeå.